Lovisas liv som reseledare

Jag saknar denna stad. Det är min stad. När jag gick guide utbildningen bodde jag i denna stad. Och när jag lämnade sa jag klart och tydligt att det var sista gången jag var i den staden. Så tråkig. 6 månader senare var jag där igen. Och denna gången var det i ungefär totalt 2 månader. Förra gången var det bara en månad. Måste säga att Lloret de Mar har betydligt mer under högsäsongen att erbjuda, vilket kanske inte är konstigt. Staden fylls av liv. Eller festande holländare... För Lloret är holländarnas stad i centrum och i Fenals (den del av Lloret jag bor i) där bor ryssarna. Och sen så finns det några få svenskar som man kan springa på. Oftast sina egna gäster. Men totalt har jag ju bott där i mer än 3 månader, nu är jag nog uppe i snart 6 månader och staden är som mitt tredje hem. Först Lund sen Malmö och sen Lloret de Mar. När man väl kommer dit så går allt som ett löpande band. Man känner sig hemma. Köper samma saker i matvaruaffären, man känner igen försäljarna och de känner igen en tyvärr. Så ibland blir det att gå alla möjliga bakgator för att undvika alla hej. Pinsamt egentligen vad gör ett hej? Men ibland vill man vara anonym. Men hur ananym är man i uniform när alla andra runt omkring en går omkring i bikini och badbyxor? Nu när det fortfarande är kallt här i Sverige så längtar jag efter mina morgonrundor bland bergen. Man kan nämligen inte träna någon annan tid på dagen än morgonen om man inte vill vara ett kokt ägg efter träningen då så klart. Kommer ihåg en morgon sprang först upp för berget och på vägen ner stoppade en man mig, eller hans mun började röra sig och jag hade mina hörlurar i. Stannade tog ut hörlurarna och han frågade mig då på spanska om jag kom ifrån tyskland eller något. Svarade att jag kom från Sverige då började han nästa pussa mig på kinderna och applådera att vi svenskar är fantastiska. Sedan dess kommer jag från Finland om någon undrar. Dels för säger man Sverige så kommer alltid motfraser som "små groderna", "vacker flicka" eller något annat konstigt. Ingen kan ett ord finska! Mycket skönt. Om lite mer två månader kommer jag till staden igen. Och då ska jag gå till Mario först ge honom och hans familj en stor kram och sen blir det massa solande och badande. Så ingen gäst får nu bli sjuk. Att besöka sjukhuset och fylla i 3242 formulär tar nämligen mycket av min dyrbara tid av solandet.