Lovisas liv som reseledare

Gick och la mig redan tio med huvudvärk - var så otroligt trött. Som vanligt drömde jag massa hemska saker. Denna gånger var vi på väg hemåt och alla mina gäster var tvugna att åka hem med massa andra människor och i en mycket skum buss. Deras guide sitter där framme och pratar och säger att jag tar det på engelska snart. Då blir jag vansinig och säger att jag tar det på svenska då rycker en gäst tag i mig och säger "Det hörs konstigt från bagage utrymmet - det är någon som letar igenom våra väskor...". Jag rycks upp ur drömmen och hör hur någon försöker ta sig förbi gardinen på rummet. ACn på rummet är så kass så har sovit med öppen dörr. Har flera gånger tänkt att det är ju inte så svårt att hoppa upp här då jag bor på första våningen men beslöt ändå igår att sova med öppen dörr. Jag tänder lampan och flyger upp och försöker stänga dörren. Men det går inte, känns som om någon gör motstånd, helt tyst dock inget ljud. Jag får inte igen dörren och jag förstår att det är någon bakom. Så jag flyger ut - drar med mig lakanet eftersom jag bara är i underkläder och flyger ner skrikandes i receptionen till nattvakten. Skiträdd. Panik och skräckslagen får jag fram att jag bor i 112. Han undrar om jag har nyckeln. Fan, den tog jag inte. Nu har de säkert tagit den också. Min första tanke var väl sedan de får ta vad de vill. Varför stoppade jag inte undan datorn igår? Idiot Lovisa. Mobilen får de gärna ta - inte jourtelefonen den är rätt viktig den också. Nattvakterna hämtar extranyckeln och går upp. Hela jag skakar. Kommer in och det är helt tomt i rummet, allt är kvar. Ställer mig i dörröppningen och ber de kolla bakom gardinen. Då börjar den röra sig igen jag flyger ut ur rummet. Då hoppar en jävla katt ut. Den var lika panikslagen som mig. Mest konstigt är att den inte jamade eller något för då hade man ju fattat. Den flyger upp på en väggen och över till andra innan den ser dörröppningen tar ett hopp och flyger i 190 km/h ut ur rummet ner i receptionen. Vakten kollar igenom hela rummet för att se att det inte är fler. Under sängen, lyfter runt allt och så är det klart att det är lugnt. De ber mig stänga dörren - det skulle jag ju gärna göra om ACn hade fungerat som den skulle. Men jag lovar ska aldrig mer ha öppen dörr. Hela jag skakade och var livrädd. Har man inte upplevt något liknande så är det svårt att förklara. Ens lilla säkerhetsbubbla som rummet är helt plötsligt en väldigt osäker plats att vistas på. Ringer hem och väcker alla där hemma klockan är nu ca halv två. Pratar i 45 minuter innan jag vågar lägga på. Sätter på tvn som stöd. I såna situationer vill man inte vara ensam. Klockan tre vågar jag stänga av ljuder och släcka lampan. Klockan fem vågar jag somna - vaknar kvart i åtta. Ringer hem igen för att få prata lite lugnare. Mamma skojar att hon tycker synd om katten. Beslutar mig i alla för att gå ner till stranden för att ta ett dopp. Kan berätta att det var varmare i vattnet än i luften så det var super skönt verkligen!

 

När jag kom upp igen pratade jag med Viktor i receptionen. Nästa gång ska jag bo högre upp. Gärna sjunde våningen. Var som helst utom första. Inatt kan jag ju sova säkert på bussen tackolov. Sen får jag se hur det blir hemma. Förra gången min säkerhet blev utsatt var jag livrädd i några veckor. Och denna gången var jag tusen gånger mer rädd. Lampan tänd i några veckor? Tur att jag inte ska bo själv hemma. Hade knappt vågat.

Jävla vecka. Omg NU kom städerskan in och jag fick nästa hjärtinfakt. Omg. Ska hyra in en vakt. Kan hon lära sig att knacka??????

 

Ha det bra så hörs vi på måndag en livrädd Lovisa i Spanien.